Kategori: Stress

Det här med att ta en sak i taget. Jag försöker verkligen. Jag har blivit mycket bättre på det focusera på det som sker just nu, eller här näst.

Jag visste ju att skolan hade gjort anmälan pga hans frånvaro, skolan vet mycket väl att det mesta är för den periodiska febern. Man kan inte fejka feber, eller förkylning. Frånvaro hänger kvar sen förra terminen, det är den de går på 33 procent. Ja det är mycket och han hade dessutom problem med magen. Losec verkar funka och allt är bättre. Han mår bättre och är gladare. Kompisar funkar. Men han är känslig kille, läser av oss, och jag antar att han kommer få reda på mötet om sos, de måste ju prata med honom med. Det kommer ju oroa honom som fan. 😔 Har i alla fall fått fram en journal kopia från besöket med läkaren som vi ville ha att det skulle stå med om periodiska febern och magen. Läkare är dock lat, antar jag och skrev inte ut ett intyg som vi ville och nu är tiden för knapp för hinna få det, läkare jobbade inte förrän i slutet av månaden. 😔 Det är väl inte hela världen, men känns så där att skola och sos ska ha hans journal.

Så i går tvingade jag mig till att ringa alla samtal.  Kurator för alla tre barnen. Äldsta (14) tror jag får någon typ av ångest på kvällar, har fått fram att han oroar sig för vänner, tonåringar  som skär sig själva. 😔 Det gör ont inombords, både att det är inte vad han behöver oroa sig mer och att de mår så dåligt. Men vad jag förstår har de fått hjälp, föräldrarna har koll. Så det jag kan göra är att ta iväg han till kurator även om han är lite ovillig. Men jag tror det behövs.

Så mitten barn 12 åringen med oros anmälan. Han har gått i perioder förr, som tioåring sa han att han inte ville leva längre och allt började med kurator osv. Allt är så mycket bättre är inte ens närheten av det då, men märker på han att det är något nu. Så han får.börja gå igen, fast han inte alls vill förmodligen. Men kurator är riktigt bra. Så jag är ändå vid gott mod.

Så yngsta tio år och då medveten om sin kropp. Hon väger för mycket, enligt vården, jag tycker hon är perfekt. Har hela hennes liv peppat henne pga dysmeli, så kom postcovid efter coviden i julas. Hela vårterminen med bara några timmar om dagen i skolan. Men alla symtom förutom trötthet har klingat av, tack och lov.

Nu klarar hon skolan hela dagen. Med en till två extra pauser om dagen. Lycka! Men utredningen av covid visa att hon är deprimerad och ogillar sig själv. Har anat det, men inte vetat att var så illa. Så nu peppar jag ännu mer och berättar hur mycket jag älskar henne, kramar henne ofta fast hon egentligen inte vill. Men är ganska säker på hon vill innerst inne. Peppar henne annars med att hon är duktig på saker osv. Så hon är med hos kurator.

För att lägga till extra är partner sjuk. Jag har kämpat som fan för få in han till sjukhus när behövs osv. Han är envis som en röd gris. Men har börjat ge med sig. Elkonverteringen av förmaksflimmer fick han nog att inse att det behövdes. Nu utreds varför han får attacker med trötthet, anar att har med lungor att göra , sakridos kanske är tillbaka. Han är gradvis sämre förr var de här någon gång i månaden och resten hyfsat pigg, nu är sjukdagar fler än friska dagar, men nu äntligen har en utredning börjat på vårdcentralen.

Mitt i allt detta är jag och är sjukskriven. Med minimal ork. En diskmaskin som gick sönder, tillslut köpte jag en begagnad tog mig råd och lade 600 på den och den är fantastisk, den är mycket bättre än den 12 år gamla maskin den ersatte. Min ångest för diskberg är över och jag har nästan diskat ikapp allt.  Nu är bara ork till städa resten av hus kvar. All ork har ju istort sett gått till disk och laga mat och sånt. Det absolut nödvändigaste.

Men nu med sos, måste jag få till allt. Blir det hembesök skäms jag halvt ihjäl för hur det ser ut. 🙈

Jo men så att, det är liksom inte helt lätt. Men nu har jag i alla fall ringt nästan allt. Till och med kurator för mig själv. Så väntar på att de ska ringa upp så vi kan boka tid. Men alla möten stressar mig med, så nu har jag sagt ifrån att det måste var en måndag eller allra helst fredag. Så att måndag, tisdag onsdag är mina egna dagar. Det går inte alltid. Men jag försöker i alla fall.

 Barnens far jobbar bara helger så istället för ha varannan vecka som förr så är det mer hattigt, har lite dåligt samvete och egentligen kanske jag skulle må bättre av att ha de en hel vecka och sen vara utan en hel vecka? I vilket fall så kommer de på torsdag kväll och åker till pappan på måndag efter skolan, så ser det ut och de dagar jag inte är till Johan, så får 14 åring vara kvar. Men just nu har det varit mycket resor. Kan ju inte styra över sjukhus besök och att det behövs göras iordning för vintern så Johan kan vara hos oss mer i vinter. Men son verkar förstå ändå. Det är skönt.

Så bestämde jag mig för ta tag i vikt, så glad för det. Händer saker i min hjärna även om det i just detta nu inte går så bra. Men orkar inte allt just nu. I dag är det Uppsala besök till min mor, för min ekonomi går inte som jag vill med extra utgifter som sjuk hund och så, så hon sa jag fick låna. Tacksam att jag har en mamma som har pengar. Men känns så där att låna. Men försöker släppa det. I vilket fall, så har jag tänkt åka lite tidigare dit, för hinna gå en sväng där innan går in, hundar blir trötta av alla lukter att lukta på, jag får motion.

Allt löser sig ju. Men det är lite väl mycket just nu. 😆