Tankar som styr

Det har varit väldigt tyst på den här sidan. Det har helt enkelt varit för mycket att ta tag i utanför den digitala världen.

Jag har också brottats med en massa känslor kring PT-utbildningen på SAFE. Inte utbildningen i sig, den är väldigt bra, men tankar om mig själv och min självbild. Det har varit sjukt knöligt att reda ut men jag tror att jag löste det till slut.

2014 så såg jag vägen framåt så tydligt. Jag skulle bli PT, hjälpa andra att gå ner i vikt och älska träning. Kanske på ett gym? Sedan kom livskrisen, utmattningarna och jag orkade varken träna eller laga bra mat. Jag slutade sova och hjärnan skrek efter snabba kolhydrater för att orka. Så jag gick upp i vikt igen och överallt läste och hörde jag saker som att “det går inte att gå ner i vikt, man går alltid upp igen”.

I mitt huvud blev det “Det spelar ingen roll vad du gör. Du hade chansen men tappade den. Det är över. Du kan inte.” Och vet ni vad vi gör när vi har sådana här tankar? Vi bevisar för oss själva att vi har rätt.

Så jag gick upp lite mer, kände mig ännu mer misslyckad och så höll det på. Samtidigt hade jag diplomet från ToppHälsa på väggen där det står att jag skulle bli PT så tanken gnagde i mig mest hela tiden.

I höstas anmälde jag mig till kursen och rättfärdigade det med att “Jag ska bara avsluta det jag påbörjat. Jag behöver inte göra något med det.”

När kursen började så hade jag samma inställning. Avsluta. Få diplomet, lägga det i en byrålåda och glöm allt. Teorin gick bra men sedan kom den praktiska delen på kursen och jag fixade inte att åka dit. Orkade inte stå där med en massa entusiastiska människor och känna att jag inte hör hemma där för jag hade blivit någon jag inte vill vara.

Jag pausade kursen och blev så sjukt lättad. Nu behövde jag inte låtsas som att jag hörde hemma där i träningsvärlden. Den var för de andra.

Jag pratade med min chef om något helt annat ett par veckor senare och hör mig själv säga att jag tycker att det här med förändring är så spännande och då slår det mig. Jag tror ju inte alls på att det är kört. Vad fan håller jag på med? Är det något jag tror på så är det ju att vi kan förändras, att vi kan upptäcka att det här med träning är kul och att det går att gå ner i vikt.

Jag blev förbannad på mig själv och är det någon drivkraft jag är bra på att utnyttja så är det ilska. Så jag satte ihop ett viktminskningsprogram baserat på den kunskap jag fick på kostrådgivningsutbildningen.

Helt plötsligt fick jag livsdrömmen tillbaka. Jag VILL ju bli PT, jag VILL ju hjälpa människor att gå ner i vikt. Det är ju det här jag drömt om i åratal. Jag hade bara fastnat i “kan inte” ett tag.

Den 11 juli hoppar jag in på utbildningen igen och den 19 september blir jag äntligen klar PT. I oktober drar Lite mer än lagom igång som företag på riktigt. Förutom PT:ande kommer jag att ha viktminskningsprogram online. Det är det program som jag har tagit fram, vet funkar och själv följer.

Det ska bli så spännande att se var det tar vägen och jag hoppas att du vill följa med på vägen!