Självförtroende

Jag lider av akut självförtroendebrist just nu. Det där självtvivlet brukar poppa upp med jämna mellanrum och triggas framförallt när jag läser, eller hör talas om, andra som gör det jag gör men, i mina ögon, så mycket bättre.

Då räcker det inte med att jämföra mig med just den personen/företaget utan jag går ner mig i ett svart hål och jämför mig med precis alla andra. Och jag är ju sämre så klart. På allt.

Sådana här tankar är så väldigt destruktiva för är det något vi människor vill så är det att ha rätt. Tycker vi att vi är dåliga, inte kan något eller vad det nu kan vara så börjar vi att göra saker för att bevisa för oss själva att vi har rätt.

Självförtroendedippar som leder till svarta hål kan jag inte få bort helt. Det är mänskligt att känna känslor och frågan blir istället hur vi kan hantera det.

För mig handlar det om att

1) Acceptera för mig själv att jag känner så här. Jag berättar för min man att det känns apjobbigt just nu på grund av det här jag nyss läste. Han i sin tur behöver inte lösa något åt mig, bara lyssna på mig.

2) När jag har satt ord på vad jag känner och varför så kan jag skapa lite distans. Jag har känt så här förut, jag kommer att känna så igen. Det är okej att känna saker men det betyder inte att jag måste agera på känslan. Jag måste inte lägga ner Lite mer för att jag just nu tvivlar på om världen är redo att ge upp crash diets och kortsiktiga lösningar.

3) Jag går emot känslan. Istället för att lägga mig ner under en filt så gör jag något för företaget. Skriver det här inlägget till exempel. Att göra något som ligger i linje med målen skiftar mitt fokus från vad andra gör till vad JAG kan göra. Jag har ingen kontroll över andra, jag kan bara styra över mig själv.

4) Sedan tänker jag på Adele. Adele finns och ÄNDÅ fortsätter miljoner människor att sjunga och släppa låtar. Och kan de göra det så kan jag få hitta min plats i världen.