Sent ska syndaren vakna

Det är uppenbarligen inte jag som är syndaren. Morgonpigg och alldeles för många barn och hundar hemma för att det alls ska bli något syndande. Men ändå, ni vet hur man inte blir profet i sitt eget land och allt det där?

Well, mina tonåringar satt vid köksbordet igår och konstaterade att de där hundpromenaderna de har börjat ta varje dag gör att de mår så mycket bättre. Sedan hade de övergett sin beiga färdigmat och börjat äta färgglad mat i stället och är så mycket piggare nu.

“Who knew?”, tänkte jag men sa INGENTING (vilket jag förtjänar beröm för!).

“Så nu ska vi fortsätta göra små förändringar och inte gå all in. Hålla i det som är bra och kanske något lite mer varje vecka. I går ville vi liksom gå ut och gå trots att hundarna inte var hemma!”

Alltså, lite profet är jag ju!