Högmod går före fall

Ja, det var gårdagens tema på buggkursen på UBSS Granebergsparken det. Det började väldigt, väldigt bra med att höger-vänster-höger satt som en smäck, tryck och dra likaså och tajmingen på vänstersvängen var klockren.

För det mesta i alla fall men på det stora hela kände jag att vi KUNDE det här med bugg. Inget mer att lära, bara ut på närmsta dansgolv för att bugga loss. Woop woop!

”Vi kan svänga åt vänster”, sa dansläraren och fortsatte med ”så då kan vi svänga åt höger också.” Jajamensan, tänkte jag upprymt och tittade (och lyssnade) mycket noga på instruktionerna. Sedan svängde vi åt höger.

Eller ja, alla andra svängde åt höger. Jag svängde åt vänster.

Till min danspartners extremt stora förvåning ska jag tillägga. ”Var tog du vägen?”, såg han ut att säga och försökte visa hur jag skulle göra men då var det dags att byta partner.

Nytt försök, ny danspartner.

EXAKT samma förvåning när jag envisades med att svänga åt vänster i stället för höger igen.

På det tredje försöket fick dansläraren komma och rent HANDGRIPLIGEN snurra mig åt rätt håll.

Det var där någonstans jag kom ihåg att det finns en mycket bra anledning till att jag blev spinninginstruktör och inte något som kräver koordination.

Vi förbjöds att träna på högersvängen hemma och det var ju tur det för jag är inte helt säker på att mitt äktenskap skulle hålla för högersvängs-övning på egen hand.